top of page

Gående läsningar

  • Skribentens bild: Sebastian Andersson
    Sebastian Andersson
  • 8 feb.
  • 2 min läsning

Uppdaterat: 25 apr.

Vi har arbetat med det vi kallar gående läsningar sedan 2015. Det är ett begrepp som till viss del förklarar sig själv. Att gå och läsa samtidigt. Vi använder gående läsningar som ett sätt att närma oss komplexa frågor som rör till exempel arkitektur och samhällsbyggnad. Det finns, tror vi, ett ömsesidigt förhållande mellan läs-/skrivakten och gåendet som handling. Detta förhållande undersöker vi på olika sätt genom att utgå från den vardagliga handlingen att gå som ett sätt att läsa av våra omgivningar.


En författare som har haft ett stort inflytande för våra undersökningar, som vi lutar oss mot och samtidigt ställer frågor till, är den franske filosofen Michel de Certeau. I kapitel tre av "The Practice of Everyday Life" (1984) skriver han:


The ordinary practitioners of the city live ”down below”, below the threshold at which visibility begins. They walk – an elementary form of this experience of the city; they are walkers, Wandermänner, whose bodies follow the thicks and thins of an urban “text”, they write without being able to read it.


Must one finally fall back into the dark space where crowds move back and forth, crowds that, though visible from up high, are themselves unable to see down below?


När vi gör Gående läsningar betraktar vi staden och den byggda miljön som radikalt diskursiv. Det innebär att vi uppfattar den som bestående av överenskommelser som hela tiden behöver omförhandlas och är möjliga att kritiskt granska, ställa frågor till, och göra påståenden om. Att göra det kan till och med sägas vara ett ansvar vi har.


Några vars arbete har influerat oss att samtidigt använda och undersöka gåendet som estetisk praktik och tillvägagångssätt för att kritiskt granska staden är Stalker.[i]



[i] De Certeau, Michel. The Practice of Everyday Life. California: University of California Press (1988) s. 93


[ii] Stalker grundades i Rom 1995. Arkitekten Francesco Careri beskriver Stalker som ett kollektivt subjekt, ett öppet system av relationer som växer (och blir till) genom handling och tillsammans med de individer som arbetar inom det. Genom en socialt orienterad arkitekturpraktik har gruppen under de senaste trettio åren undersökt platser i flera olika städer. De har med konstnärliga gestaltningar och publikationer synliggjort, problematiserat och diskuterat platsers varande. Fokus ligger ofta på platser där stadsbyggnadskulturen har skapat strukturella ojämlikheter mellan människor.


 
 
 

Kommentarer


© 2025 Institutet för fri konst

  • Instagram
bottom of page